Behöver en paus.
Klockan är tidigt och jag sitter redo att gå iväg med min packade väska, bort till tåget. Vart ska jag? Hem till mina föräldrar.
Den senaste tiden har jag varit med om en del saker som har dragit ner mig totalt. Jag trodde jag var stark nog att komma förbi det, men tyvärr.
Slutade med att jag igår på jobbet bröt ihop totalt. Förstod inte själv vad som hände. Men jag går runt med sån hemsk känsla i hela kroppen, och rädslan är större än någonsin. Allt jag behöver nu är mina föräldrar och underbara vänner i Sverige.
Därför bestämdes det igår att jag åker hem under några dagar. Bort från jobbet, bort från vardagen här i Norge.
Sen ska jag komma tillbaka utvilad, och starkare än någonsin.
Check.
Nu är det gjort. Inte på det sättet som jag trodde, men på sättet jag hoppades skulle ske ifrån ett annat håll.
Ett sjukt sätt som fick mig till att inse vilket misstag jag hade gjort och att jag inte har någon anledning till att vara ledsen nu i efterhand.
Tack vare att det blev som det blev, har det bara gjort mig glad och lycklig igen. Jag vet att om det hade blivit på mitt sätt, så hade jag blivit väldigt ledsen och haft det tufft, även fast det skulle göras, oavsett.
Men istället fick jag reda på ting, och det gjorde att jag kunde göra mitt val utan några flera tankar om det. Då var det helt över.
Hur konstigt detta än kommer låta, med tanke på mitt förra inlägg, så är jag glada Isabelle igen. På riktigt. Nu mår jag bra. Tänk så mycket ens val i livet påverkar en.
Bild från i fredags. Glada Isabelle är tillbaks!
Ett år går så fort.
Sitter och tittar igenom gamla bilder. Från tiden då jag precis hade flyttat till Norge. När man ser alla fina människor som man lärde känna, och tanken på hur många galna och oförglömliga dagar och nätter vi hade tillsammans, får mig att bli glad och även lite ledsen.
Ett år senare har redan så mycket förändrats. Många har flyttat och kontakten mellan oss är inte längre densamma. Livet går vidare med nya jobb, nya lägenheter, nya vardagar. Det är nästan som att den tiden vi hade tillsammans har blivit bortglömd. Det gör ont i hela själen när jag tänker så. För mig finns den tiden alltid kvar i mina tankar, men för dom andra? Saknar dom den tiden? Saknar dom kanske till och med mig?
Men det som jag saknar mest av allt är hur jag mådde. Jag var on top of the world. Jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde då. Kom till ett nytt land med viljan och styrkan att kunna göra vad som helst med mitt liv.
Så mycket har hänt sen den tiden. Om jag visste vad som väntade mig hade jag nog gjort en del saker annorlunda. Men jag vet själv att jag inte kan gå och grubbla över det. Gjort är gjort och nu måste jag göra det bästa utav situationen.
Men jag är fast i en situation som gör så ont. Tankarna går i ett och det gör mig snurrig. Jag vet vad jag måste göra, men ändå gör jag det så svårt. Valet jag gjort kommer göra ont, även fast det är det bästa för mig själv. Men stannar jag kvar så kommer jag snart gå under.
Jag orkar inte med det här längre. "Gör det bara", säger alla. Men det är inte så lätt.
Sjuklingen.
Idag blir jag bara hemma. Varför? Jo för jag har blivit sjuk. Har bara legat och torterats på soffan idag och inte kunnat prata eller umgås med någon på hela dagen. Panik.
Mitt huvud håller på att sprängas av värk, min näsa är alleles röd och öm, jag har feber och orkar snart inte med det här längre.
Ha en fin lördag vettja.
Sunday.
Har haft en superfin helg. Första lediga helgen på länge vilket behövdes. I fredags tog jag det bara lugnt och igår blev det en tur ut. Men det var så galet mycket folk så det blev väl där i en timme, sen drog jag och två vänner iväg och köpte nattmat istället. Mycket bättre vill jag lova.
Snart så ska en söt Kristina komma hit och spendera natten här. Behöver ha en tjejkväll känner jag, kanske jag till och med tar upp det som tynger mig ned? Orkar snart inte hålla det inom mig längre.
Vi får väl se.
För att jag förtjänar det.
Kom hem från jobbet för en liten stund sen. Men det blir ingen sitta-hemma-helt-själv kväll för min del.
Snart ska jag ta mig en tur till james där jag ska träffa lite vänner och ta något glas vin eller två. Självklart blir det ingen sen kväll då jag ska jobba imorgon, men detta förtjänar jag big time.
Så det så.
Vad har jag gett mig in på?
Nu för tiden är jag en väldigt förvirrad Isabelle som inte riktigt vet vad hon håller på med.
Så även om jag mår bra har jag det också väldigt tufft. Gör jag rätt eller gör jag fel? Vill så gärna prata med någon, men vågar inte. Antagligen för att sanningen kommer att göra väldigt ont.
Jag behöver mina tjejer här. När kommer ni? <3
Off to work!
Tillbaks till vardagen.
Den senaste veckan har jag varit väldigt dålig. Riktigt förskyld. Det vart så pass illa att jag fick vara hemma igår för att vila upp mig.
Men idag är det tillbaks till jobbet igen. Ska bli skönt, men känner att jag fortfarande inte är helt i form. Är så orolig med tanke på att jag ska ta extra pass i slutet av veckan samt jobba i helgen, och då får jag verkligen inte vara sjuk. Det skapar bara massa problem för chefen, och det vill jag inte.
Så det är bara att bita ihop och jobba på.
I måndags fick jag också en ny arbetskollega som jag väldigt gärna vill lära känna. Bra början att behöva gå hem tidigare på måndagen liksom..
Isabelle vs osthyveln.
I fredags så skulle jag göra mig en smörgås. Jag tog fram bröd, smör, pålägg och började som vanligt. När jag skulle hyvla ost så såg jag att jag behövde ta bort en bit av kanten. Så jag tog osthyveln, började skära av kanten och.. så slant jag. Kände att jag fick väldigt ont i tummen, tittade på den och Fan. Helvete. Skit. Jävlar. Helvete. Fan. Fan. Fan...jag hade skurit av en bit av min tumme.
Jag hamnade i chock och ringde då den första jag kunde komma på. Han sa att han skulle komma på en gång och att jag skulle försöka stoppa blödningen. För blödde, ja det gjorde det.
Så jag gick runt i lägenheten med tummen, instoppad i massa papper, uppe i vädret och var livrädd. Jag hade ingen aning om hur illa det faktiskt var. Toppen jag hade skurit av visste jag inte om jag behövde, och att jag inte kunde hitta den gjorde inte saken bättre. Så jag bad till gud att den inte behövdes.
När min kära vän var här åkte vi till sjukhuset där det enda dom kunde göra var att plåstra om tummen. Biten jag hade skurit av var ändå för liten för att kunna sys på igen, så nu ska det alltså bara få läka igen som ett vanligt sår.
Isabelle 0 - Osthyveln 1.
You keep sayin' that you will, oh i wish you would.
Idag är jag hemma själv för första gången sen jag flyttade hit. Trott eller ej. Har haft saker att göra hela tiden, och det tackar jag inte direkt nej till. Älskar att få umgås med mina vänner, åka iväg på jobb och bara leva mitt liv så som jag själv vill det.
Så ikväll blir det bara massa mys framför tvn innan det är läggdags. Ska upp tidigt imorgon eftersom det är jobb som står på schemat då.
Ha det fint!
Lägenheten.
Vet att det finns en del nyfikna filurer som undrar hur min lägenhet ser ut. Jag är ju då ingen fotograf, och dom bilderna jag tänkte lägga upp nu tog jag när allt inte var helt i ordning. Men det får duga! :)
Flytt - check.
Då har man flyttat. Helt sjukt egentligen.
Under hela helgen så har mina underbara föräldrar och min vän Len hjälpt mig med allt. Och jag har numera världens finaste lägenhet. Jag längtar efter att få visa den för alla vänner, att få starta nya livet här.
Komsi komsi!
Friday night.
Fredag kväll! Men en lugn kväll för min del, för imorgon är det upp tidigt och sticka iväg på jobb. Men det gör mig ingenting med tanke på hur kul jag alltid har på jobbet. Trodde inte att man kunde ha det så bra som jag har det just nu. Men jo, det kan man tydligen.
Då var ännu en helg över.
Haft en superfin helg. I fredags var det spelkväll med Dora och Eirik och igår körde vi på en utgång.
Men kan ni tänka er att om två veckor så flyttar jag. Herregud, jag längtar så mycket att det gör ont! Men att ha sällskap av den fina familjen jag bor hos kommer jag sakna. Sitta ute på terassen med varsin kaffekopp och prata, att jag och Dora sitter och nördar the sims med varsin dator, mysa med Leah och Leon...listan kan bli lång.
Får väl se till att komma på besök lite då och då helt enkelt. Där har dom ingen talan. Mig blir man inte av med så lätt!
Fredag.
Igår blev det en tur ut på byn. Det bjöds på quiz, drinkar och massa mysigt umgänge. När jag skulle hem på kvällen tänkte jag att jag skulle cykla, eftersom cykeln ändå behövde förflyttas hem till Dora och Eirik som jag bor hos.
Den resan var väldigt speciell. Det blev inte en rak cykeltur hem direkt. Var lite rädd när nedförsbackarna kom och det kändes som att jag körde fortare än vad bilar gör på motorvägen. Men i själva verket kunde säkert en människa gått fortare. Well well, kom ju hem säkert till slut!
Just nu sitter jag barnvakt åt två söta barn medan Dora är på arbetsintervju. Så spänd över hur det går för henne! Lite senare är det jobb som står på schemat.
Ha en fin fredag!
Söndag.
Söndagar är bra dagar. Dagens planer är att göra så lite som möjligt.
Men jag längtar väldigt mycket till morgondagen. Då ska jag få titta på lägenheten jag ska flytta in i den 1 september. Jag längtar som en tok tills september kommer! Tänk att jag ska få mitt alldeles egna ställe. Där jag får göra precis som jag själv vill. Ingen som kan säga hur saker och ting ska vara. Snälla, låt tiden gå fort.
Jag är så lycklig.
Som ni kanske förstår har saker och ting ändrats väldigt drastiskt i min vardag. Men jag är inget annat än lycklig.
Jag har blivit så lurad de senaste månaderna, och många är förvånade över hur jag har tacklat det hela. "Hur kan du vara så lugn?" "Om jag var dig så skulle en viss man varit död nu!".
Jo, de flesta skulle nog reagerat i ilska. Men inte jag. Det enda jag känner är...frihet.
Det är så pass enkelt att, det är inte jag som har förlorat någonting, utan i så fall tvärt om. Jag får nu chansen att ta hand om mig själv, och inte behöva tänka på någon annan.
Allt har redan löst sig så bra på så få dagar, och jag kunde inte ha klarat det utan de underbara vännerna jag har.
Om en månad flyttar jag till en lägenhet. Jag ska bo där alldeles själv, och det ser jag verkligen fram emot. Tills dess har jag två underbara människor som ställer upp för mig och ger mig ett hem att bo i tills det är dags att börja mitt nya liv. På riktigt.
Jag är så lycklig.
Nu handlar det bara om mig.
Jag har hela tiden varit så naiv, så blind. Att jag inte såg det? Hur kunde jag missa?
Han är helt enkelt en otroligt bra lögnare och jag föll för det falska spelet.
Han är helt enkelt en otroligt bra lögnare och jag föll för det falska spelet.
Men han kan inte dra mig ner under jorden. Nej. Han har snarare bara burit mig högt, högt upp.
Det är nu jag ska leva på riktigt. Leva efter mina behov.
Det finns ingen som kan förstöra det för mig.
Ont!
Igår var jag och solade solarium. Det skulle jag inte ha gjort. Brände min rumpa ganska så rejält - och det fick jag veta klockan 03.30 imorse.
Då jäklar började det svida, klia och sticka på min rumpa så mycket att jag var nära på att misshandla just den kroppsdelen på mig själv.
Men självklart är jag ju en väldigt lugn kvinna så jag låg och vred och vände mig smidigt cirka 234897239871 gånger i hopp om att Stian inte skulle vakna (vilket han senare sa att han hade gjort. Big time.)
Till slut fick jag ett utbrott så jag flög upp ur sängen och satte mig framför tvn i hopp om att det skulle göra mindre ont då - men ikke.
Till slut gick jag och la mig igen. Somnade runt 05.50. När ringde Stians klocka? Klockan 06.00. Ja men då var man tillbaka där man började.
Men jag fick färg på hela kroppen då. Och lite fräknar. Totally worth it.
