Ett år går så fort.
Sitter och tittar igenom gamla bilder. Från tiden då jag precis hade flyttat till Norge. När man ser alla fina människor som man lärde känna, och tanken på hur många galna och oförglömliga dagar och nätter vi hade tillsammans, får mig att bli glad och även lite ledsen.
Ett år senare har redan så mycket förändrats. Många har flyttat och kontakten mellan oss är inte längre densamma. Livet går vidare med nya jobb, nya lägenheter, nya vardagar. Det är nästan som att den tiden vi hade tillsammans har blivit bortglömd. Det gör ont i hela själen när jag tänker så. För mig finns den tiden alltid kvar i mina tankar, men för dom andra? Saknar dom den tiden? Saknar dom kanske till och med mig?
Men det som jag saknar mest av allt är hur jag mådde. Jag var on top of the world. Jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde då. Kom till ett nytt land med viljan och styrkan att kunna göra vad som helst med mitt liv.
Så mycket har hänt sen den tiden. Om jag visste vad som väntade mig hade jag nog gjort en del saker annorlunda. Men jag vet själv att jag inte kan gå och grubbla över det. Gjort är gjort och nu måste jag göra det bästa utav situationen.
Men jag är fast i en situation som gör så ont. Tankarna går i ett och det gör mig snurrig. Jag vet vad jag måste göra, men ändå gör jag det så svårt. Valet jag gjort kommer göra ont, även fast det är det bästa för mig själv. Men stannar jag kvar så kommer jag snart gå under.
Jag orkar inte med det här längre. "Gör det bara", säger alla. Men det är inte så lätt.
Kommentarer
Postat av: Nyfiken tjej
Ska du flytta till Trosa igen?
Postat av: issa
Nei det ska jag inte :)
Trackback
