I would damn near beg for you.

SOL. Har legat ute några timmar och solat lite. Men att jag inte lyckats få någon färg är en annan femma...
Nu tänkte jag sätta igång med lite städning och tvättning. Imorgon blir det jobb igen, och jag längtar som en galning. Saknar mina bebisar.
Kommer även hem på besök nästa helg! Woho säger vi. Åtminstonde jag.


I need you so much closer.

Helgen har varit riktigt fin. Underbart fin. Det går inte att beskriva hur fin den har varit. Tror ni förstår.

Men att sitta i den soliga slottsparken i timmar med öl och musik, sitta vid vattnet och äta god mat, promenera länge länge och bara njuta av allt, mysiga hemmakvällar med bra film, fjärilar i magen och ont i kinderna efter leendet som aldrig försvinner...det säger nog en del ändå. Sen får vi självklart inte glömma det fina sällskapet jag hade. Det gjorde verkligen allt. Saknar honom redan.


Fjärilar i magen.

Idag är det fredag. Jag ska gå till jobbet som vanligt, men efter jobbet ska jag ta bussen in till Oslo och möta upp en person som kommer på besök. Vem det är? Ja, det är en hemlis. Vågar inte säga allt för mycket helt enkelt. Men något jag kan säga är att det pirrar något så galet i min mage och jag är så nervös. Men åh så jag längtar efter att se det där ansiktet.


Långhelg!

Då var det äntligen långhelg. Mysigt värre. Och kan knappt bli bättre eftersom en Natta ska komma och hälsa på. Vi ska shoppa, gå på tusenfrid, festa..you name it. Så här kommer det nog inte bli mycket skrivande. Som vanligt med andra ord.
Puss!

Åh vilken härlig dag!

Det känns lite så i alla fall. Vaknade 12, fick ångest och för att dämpa den tog jag på mig gympaskorna, lite matchande kläder (ha ha. ok who am i kidding.) och sen drog jag iväg på en joggingrunda! JAG VET! Jag? träna? Men nu är det i alla fall gjort. Har precis duschat och nu tänkte jag göra mig en riktigt god frukost. Because i'm worth it.


Issa loves Emmpo.

Okej. Igår så fick jag sånt sug att ringa Emmpo. Vilket jag också gjorde. Har ju inte pratat med henne i telefon på år och dagar. (okej. make it 1 month.) Och herregud. Så fort kvinnan började prata fick jag tårar i ögonen. Och samma var det för henne. Så ja den första stunden under telefonsamtalet stod vi och grät. Jag var även ute i trädgården och grannen stod några meter ifrån mig. Han måste ju undrat vad jag var för jon egentligen.

Men usch vad hemskt det är att vara ifrån sina närmaste vänner. Det gör riktigt ont. Men snart kommer jag hem igen!


Ett barn blir till.

Den här skapelsen står just nu och pryder min hylla i sovrummet.
Varför? Jo nu ska issa berätta. För ca 13 år sedan var min kusins fru gravid med deras första barn. Mamma lånade då ut boken till henne när dem var på besök i Sverige. Och NU kommer dem på att boken fanns och att mamma självklart skulle få tillbaka den också. Och poff så fick jag den istället. Vänta? Va? 
Men jag kan lova er, den ställdes inte in i den där hyllan utan våld och vaselin. Jag trodde till och med att mamma tog med boken hem igen - tills jag såg den stå i min hylla.
Men..Det är ju bra att ha en bok som säger hur ett barn blir till, eller hur? Speciellt när alla mina ragg kommer på besök. "Vilka ragg?" undrar ni nu. Det undrar fan jag med.


I should have been after you.

Idag har jag varit på jobbet från 9-21. Känns härligt.
Men anledningen till att jag var kvar så länge var för att ikväll var det föräldrarmöte. Det var kul. På sitt sätt. Slapp även gå hela vägen hem. Fick skjuts av en av mina barns mamma. Låter logiskt va? Men riktigt snällt av henne var det i alla fall.
Så nu är det väl bara att slänga sig i sängen och hoppas på att man hinner bli utvilad till morgondagen.
Ciao.


Mami & papi - kom tillbaka!

Nu har föräldrarna åkt hem och jag är ensam. Igen. Det blev lite tårar fastän jag hade bestämt mig för att inte gråta. Går och luktar på min kudde lite då och då. Den luktar mamma.

För övrigt så tog föräldrarna med sig mat hit som jag kan leva på i minst ett år. Bra va? I lördags åkte vi till Fredriksta för att hälsa på min kusin och hans familj. Det var riktigt jäkla kul med tanke på att vi inte har träffat dem på 7 år. Galet, i know.

Men men. Vad händer nu då liksom? Jag har inget för mig. Iofs skiner solen. Så borde egentligen sätta mig där ute.

Haakon, Celine & jag.



RSS 2.0