Saturday.
Heeeej.
De senaste dagarna har det blivit lite jobb och idag (Efter jobbet såklart, känns så underbart att få jobba ordentligt igen!) blev det golfkurs med älskling. Vi fick det i påskpresent av mina kära föräldrar. Känns så jäkla underbart att få spela golf igen. Var säkert 7 år sedan (!!). Helt sjukt egentligen.
Nu sitter jag och taggar inför ikväll. Då blir det utgång på tullhuset i Trosa hamn som har premiär för sommaren. Vad jag har hört kommer det vara fullproppat. Så får helt enkelt se till att vara där tidigt så man kommer in. Hoppas bara att Natta och co. kommer snart.
Ciao!
Thinking of you.
Ha en fin dag!
If you need to be happy, i'll be your smile.
Jag känner för att åka iväg på en mini road trip med min Adde ikväll. Bara att få åka till Södertälje eller Nyköping och sen hem igen gör mig lika glad som ett barn på julafton. Jag bara ÄLSKAR att åka runt i en bil. Mysigare saker får man nog leta efter.
Nej, nu ska jag ta tummen ur röven och ringa ett viktigt samtal. Wish me luck!
Be optimistic. All the people you hate are going to die eventually.
En fin bild på oss från 2006. Oskyldiga som små lamm - good old times.
Let's live for those moments we can't put into words.
Tidig söndag åkte vi hem efter bara 2 timmars sömn. Blev sen 2 timmar till innan jag drog till jobbet. Men inte gör ju det något.
Annars har det varit lite mer jobb, lite städning, lite tvättning, cykelturer och annat trevligt som varit ivägen för bloggen. Men nu är jag tillbaka!
Tjingeling.
Efter det 25 minuters långa gympasset (don't judge!) cyklade jag hem till föräldrarna, la mig på balkongen och trotsade solen. Vettefan om solen har varit generös mot mig idag eller inte. Men probably not.
Hjälpte även mamma med att plantera en massa fina blommor som hon ska ha på balkongen sen. Stod där nere i trädgården och flashade min albinofärgade kropp i hopp om att man skulle få lite mer färg. Hälften av alla som gick förbi såg mig nog. Men det bjuder jag på.
Ska röra mig hemåt snart. En dusch är nog behövligt.
Träningsdags!
Om cirka en timme drar jag iväg till gymmet med kära Nathalie. Blev inget igår vilket man har lite ångest över. Men ibland måste man ju vila lite också.
Senare under dagen vet jag inte riktigt vad som händer. Det var ju tänkt att jag och Nathalie skulle till Täby för att fira våran tommieboi, men det blev ändrat till imorgon istället. Så får se vad man kan hitta på ikväll.
Ciao!
With every heart beat.
Adde och jag har blivit riktigt duktiga den senaste tiden. Vi har börjat dra iväg på cykelturer om kvällarna. Oftast blir det att cykla till Vagnhärad, hälsa på BM, och sen cykla tillbaka. Totalt blir ju det 1,5 mil. Känns underbart efteråt!
Hoppas det blir någon cykeltur idag, om inte vädret sviker en förstås. Då blir det nog gymmet som gäller. Måste hålla igång nu.
Jag vill.
Har nog drömt mig bort lite den senaste tiden. Vill åka iväg på semester om så bara över en helg. Få ta långpromenader längs stranden hand i hand med min älskling, kunna slumra till i en solstol vid havet, känna hur solen värmer en.
Sen vill jag göra om hela lägenheten. Jag är trött på allt svart vi har här hemma. Jag vill ha vita panelväggar, vita spetsgardiner, rosa rosor och gröna växter i fönstret och fina pastellfärger som klär rummet. Men det vill inte Adde. Speciellt inte spetsgardinerna vill jag lova.
Laugh. Live. Love.
Vi fixade iordning oss, åt grymt god mat, drack rosé och goda drinkar och sen var det helt plötsligt dags att åka iväg till festen.
Jag hade det jättemysigt! Men det finns en period som är över för min del nu - klackar! Fy fan vilket helvete det är när man måste gå runt hela kvällen. Mina fötter ville seriöst ta självmord. Så från och med nu är det platta skor som gäller för min del.
Lite info.
Kanske någon som är nyfiken på hur det går med atkinsdieten?
Jag är i alla fall sugen på att berätta!
I måndags var det två veckor sen jag började. Under de två första veckorna är det ju som jobbigast, men resultat gav det! Jag har gått ner lite mer än hälften av mitt mål.
Men nu kommer jag inte vara lika hård med vad man får äta och inte. Ibland kommer jag unna mig lite potatis, bröd eller annat gott. Men inte allt för ofta förstås. 
Målare nästa?
Jag menar. Hur cool är jag inte?!
You only fail when you give up.
Vart kan hon känna sig lugn och trygg? Inte behöva känna hur någon kritiserar henne sätt att hantera saker och ting.
Hon mår inte bra alla gånger. Hennes inre går snart sönder. Ingen vet vad som händer i hennes huvud, men tankarna snurrar runt så hon knappt hänger med. Det finns så mycket som hon vill säga och göra. Men hon orkar inte. Det är som att hon har gett upp. Fastän de sju vackra orden finns så nära hjärtat. "You only fail when you give up". De orden som hon vill leva efter, den så himla enkla och självklara meningen. Varför är det så svårt?
Hon känner att hon sviker så många. Hennes familj, pojkvän och alla hennes vänner. Finns hon ens där för dom så som dom finns där för henne?
Det är inte som det varit förut. Vad har hänt med tiden då man gick promenader i timmar och pratade om allt mellan himmel och jord med sina vänner? Var ute hela nätterna och skrattade tills man fick ont i magen? De underbara kvällarna då man låg ihopkurade i sängen tillsammans, tittade på filmer och åt glass tills man mådde illa? Det känns som att dom tiderna är över. Och det får hennes klump i magen att bli ännu större.
Är hon ens redo för allt livet har att erbjuda? Hon är livrädd. Hon känner sig inte bra nog till något. Varför hon skriver det här vet hon inte riktigt. Kanske är det något hon borde hålla inom sig, eller kanske inte.
Men det är något hon vill säga till er. Ett ord, men med så mycket kärlek.
Förlåt.
& somedays, i feel like we're running out of sunshine.
Hemska vädret gör mig ju heldeppig! Orkar inte med mer kyla.
Tröstar mig med att sitta under en filt med kaffe, framför datorn.
Ska nog sätta igång någon film också. 
Have you ever been crying over nothing?
Den här dagen kommer vara helt emot mig. Jag bara vet det.
