Allt detta tjat om hur jag mår.
Det är väl nästan det enda jag nämner nu för tiden. Hur lycklig jag är. Men det är väl inte fel?
Under en lång period mådde jag inte bra. Det var mycket problem i mitt liv och mitt självförtroende var på botten. Jag ville bara gömma mig och skämdes över hur jag levde mitt liv. Det var många gånger som jag grät över hur misslyckat allt kändes.
Många sa till mig hur hur enkelt det var att ta sig ur det, och dom hade säkert rätt. Men i det tillståndet jag var i klarade jag det bara inte och det fick mig knappast att må bättre.
Sen kom jag hit. Bara tanken av att jag är här får mig att börja le. Jag har varit här i ca 4 månader och jag kan säkert säga att det här är den bästa tiden i mitt liv - någonsin.
Jag har fått möjlighet att lämna min barndomsstad, lämna alla hemska (och fina) minnen och perioder bakom mig för att börja med en ny vardag, och nästan vad man kan kalla ett nytt liv.
Under dessa 4 månader har jag fått så mycket erfarenhet, lärt mig att tycka om mig själv, har fått nya vänner för livet och som pricken över i:et får jag varje dag höra mitt favoritspråk. (som såklart är norska. Vad annars?)
Självklart är alla mina vänner där hemma saknade. Men jag hoppas att alla ni vet att jag tänker på er ofta, att jag saknar er så mycket så det gör ont. Men jag finns fortfarande här för er i ur och skur, och jag hoppas så innerligt att ni kommer komma och hälsa på mig här i Sveriges grannland, i min nya vardag.
Jag har så mycket som jag vill visa er och berätta. Dörren står alltid öppen för er.
Ni vet vilka ni är.
Under en lång period mådde jag inte bra. Det var mycket problem i mitt liv och mitt självförtroende var på botten. Jag ville bara gömma mig och skämdes över hur jag levde mitt liv. Det var många gånger som jag grät över hur misslyckat allt kändes.
Många sa till mig hur hur enkelt det var att ta sig ur det, och dom hade säkert rätt. Men i det tillståndet jag var i klarade jag det bara inte och det fick mig knappast att må bättre.
Sen kom jag hit. Bara tanken av att jag är här får mig att börja le. Jag har varit här i ca 4 månader och jag kan säkert säga att det här är den bästa tiden i mitt liv - någonsin.
Jag har fått möjlighet att lämna min barndomsstad, lämna alla hemska (och fina) minnen och perioder bakom mig för att börja med en ny vardag, och nästan vad man kan kalla ett nytt liv.
Under dessa 4 månader har jag fått så mycket erfarenhet, lärt mig att tycka om mig själv, har fått nya vänner för livet och som pricken över i:et får jag varje dag höra mitt favoritspråk. (som såklart är norska. Vad annars?)
Självklart är alla mina vänner där hemma saknade. Men jag hoppas att alla ni vet att jag tänker på er ofta, att jag saknar er så mycket så det gör ont. Men jag finns fortfarande här för er i ur och skur, och jag hoppas så innerligt att ni kommer komma och hälsa på mig här i Sveriges grannland, i min nya vardag.
Jag har så mycket som jag vill visa er och berätta. Dörren står alltid öppen för er.
Ni vet vilka ni är.
Kommentarer
Postat av: Amanda
Jag tänker ta åt mig av dethär ;) Och förhoppningsvis så kan jag kanske komma och besöka din och Nattas vardag något o vår :) Det vore trevligt. Självklart är ni välkomna till Eskilstuna också. Fast det är kanske inte fullt så exotiskt :P
Postat av: Tina
Kmr till dig snart ftw, we gonna get hit by parked cars! <3
Postat av: jessica
SAAAAKNAR DIG!!!
vi kommer komma, om inte allt för lämnge, I SWEEAR!!
Trackback
