I miss you, i miss you so bad it hurts.

Emmelie Eriksson. Den bruden alltså. Hon är något speciellt. Hennes härliga, galna och knasiga sätt att vara. Hennes humor. Humorn som vi två har tillsammans. Vi har nästan ett eget språk på grund av alla internskämt vi har tillsammans.
Vi har varit med om mycket. Och tjejen finns fortfarande i mitt liv. Hon är fortfarande min bästa vän och finns alltid där när det behövs. Hon vet alltid hur hon ska få mig på bra humör. Om inte, så surar hon tillsammans med mig.
5 dagar kvar. Då är jag i Trosa igen. Det första jag kommer göra när jag stigit ur bilen? Springa hem till henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0