You only fail when you give up.
Vart kan hon slippa höra alla andra prata och säga hur hennes liv borde vara?
Vart kan hon känna sig lugn och trygg? Inte behöva känna hur någon kritiserar henne sätt att hantera saker och ting.
Hon mår inte bra alla gånger. Hennes inre går snart sönder. Ingen vet vad som händer i hennes huvud, men tankarna snurrar runt så hon knappt hänger med. Det finns så mycket som hon vill säga och göra. Men hon orkar inte. Det är som att hon har gett upp. Fastän de sju vackra orden finns så nära hjärtat. "You only fail when you give up". De orden som hon vill leva efter, den så himla enkla och självklara meningen. Varför är det så svårt?
Hon känner att hon sviker så många. Hennes familj, pojkvän och alla hennes vänner. Finns hon ens där för dom så som dom finns där för henne?
Det är inte som det varit förut. Vad har hänt med tiden då man gick promenader i timmar och pratade om allt mellan himmel och jord med sina vänner? Var ute hela nätterna och skrattade tills man fick ont i magen? De underbara kvällarna då man låg ihopkurade i sängen tillsammans, tittade på filmer och åt glass tills man mådde illa? Det känns som att dom tiderna är över. Och det får hennes klump i magen att bli ännu större.
Är hon ens redo för allt livet har att erbjuda? Hon är livrädd. Hon känner sig inte bra nog till något. Varför hon skriver det här vet hon inte riktigt. Kanske är det något hon borde hålla inom sig, eller kanske inte.
Men det är något hon vill säga till er. Ett ord, men med så mycket kärlek.
Förlåt.
Vart kan hon känna sig lugn och trygg? Inte behöva känna hur någon kritiserar henne sätt att hantera saker och ting.
Hon mår inte bra alla gånger. Hennes inre går snart sönder. Ingen vet vad som händer i hennes huvud, men tankarna snurrar runt så hon knappt hänger med. Det finns så mycket som hon vill säga och göra. Men hon orkar inte. Det är som att hon har gett upp. Fastän de sju vackra orden finns så nära hjärtat. "You only fail when you give up". De orden som hon vill leva efter, den så himla enkla och självklara meningen. Varför är det så svårt?
Hon känner att hon sviker så många. Hennes familj, pojkvän och alla hennes vänner. Finns hon ens där för dom så som dom finns där för henne?
Det är inte som det varit förut. Vad har hänt med tiden då man gick promenader i timmar och pratade om allt mellan himmel och jord med sina vänner? Var ute hela nätterna och skrattade tills man fick ont i magen? De underbara kvällarna då man låg ihopkurade i sängen tillsammans, tittade på filmer och åt glass tills man mådde illa? Det känns som att dom tiderna är över. Och det får hennes klump i magen att bli ännu större.
Är hon ens redo för allt livet har att erbjuda? Hon är livrädd. Hon känner sig inte bra nog till något. Varför hon skriver det här vet hon inte riktigt. Kanske är det något hon borde hålla inom sig, eller kanske inte.
Men det är något hon vill säga till er. Ett ord, men med så mycket kärlek.
Förlåt.
Kommentarer
Postat av: Emma
Du är bäst gumman! Saknar dig!<3 o ja tkr vi ska ses snart o prata om allt som rör våra huvuden, o käka ben & jarry tills vi spyr. jag saknar dem tiderna! =)
Älskar dig!!! <3
Postat av: Emma
Gumman på onsdag?? va gör du då?:D följ me på studentskriva inne i stan! kommer bli kuul=)=) lär säkert finnas biljett kvar ! =D
Saknar dig meee!! <3
Trackback
