It's a beautiful day.
Hoppas ni andra får en lika fin dag som mig!
Learn to love the flaws that you see within yourself.
Idag pirrar det väldigt mycket i min mage, är nervös som satan. Mer ska jag inte säga, men det kommer nog bli en riktigt bra helg.
Monday.
I slutet av kvällen gick jag tillsammans med en i mitt team. Och alla vet väl hur trött man är i slutet av en arbetsdag, right? Kan säga att det slutade med karatemoves ute på vägarna i väntan på att bilen skulle hämta upp oss. Härligt slut på en härlig dag!
Nu blir det nog snart läggdags, har en tendens att alltid få en sån hemsk huvudvärk efter arbetsdagen.
Take care.
Useless information.
Den första veckan fanns det inga rullgardiner alls, och vi fick stå ut med detta. Om natten var det gatulampan som lös rakt i ansiktet, och på morgonen var det solen i det andra fönstret som lyser rakt på oss.
Vi har som tur var fått upp en rullgardin i ena fönstret. Men det andra har vi inte gjort något åt, så varje morgon vaknar man i kanske världens ljusaste rum. Woo to the hoo.
Nothing's impossible.
På jobbet gick jag tillsammans med en ifrån mitt team som heter Aurora. I slutet av kvällen så hade vi fått tre salg. Det är sån underbar känsla vill jag lova! Från att jag inte har lyckats sälja på två veckor, så får vi in tre stycken på en kväll. Sen att Jonas och Pontus (som också är på vårat team) fick ett varsitt salg gör inte saken värre. Fem salg totalt denna kväll!
När vi slutade för kvällen så gick vi ut och åt den underbart goda (men ack så dyra) pizzan. Tur att jobbet stod för den kostnaden, hehe.
Nu har jag gått och lagt mig i sängen, är så himla trött. Och imorgon börjar vi inte förrän 13.30. Sovmorgon, for sure!
Om du tror att du har sårat mig så har du bara missförstått.
Idag är det ju ångestdagen, och man kan lugnt säga att jag har det. Sitter och lyssnar på Melissa Horns nya skiva, och om inte Emil satt bredvid mig här i vardagsrummet så hade jag nog till och med börjat böla, precis som den lilla tönten jag är.
Men be strong. Imorgon är det jobb igen, längtar.
"Good morning" sunshines.
Imorse hade jag faktiskt tänkt att ta lite sovmorgon (vårat arbetspass är 14-21) men igår kväll kom jag på att jag hade tvättdagen idag. När man har den måste man nästan tvätta innan jobbet med tanke på att det blir så sent på kvällen sen.
Så självklart har jag varit helt själv på morgonen (eftersom alla här har en tendens att sova till typ 11. Minst.) så jag passade på att skura rent köket som var such a mess. Nu ska man bara se till att få lite creds också.
Hoppas allt är bra med er andra, ta hand om er och hemlandet mitt!
Ciao.
Nervöst.
Nu är första veckan avklarad. Jag, Isabelle Högman, är numera en säkerhetskonsulent från Securitas Direct. Den ni!
På måndag börjar den första riktiga arbetsdagen. För er som inte vet vad det är jag ska göra så ska jag se hur säkerheten ser ut i vissa hem samt berätta lite om bränder, inbrott och Securitas Direct's grymma alarmsystem som jag sen kan sälja om kunden så behagar. Jag själv hade inte tvekat en sekund, seriöst! Så det känns underbart att det man kan sälja, kan man även stå för.
Men jag är ju väldigt nervös måste jag säga. Tänk när man ska knacka på första dörren. Det kommer bli spännande.
Nu är jag för övrigt i Trosa över helgen. Jag och Nathalie var tvungna att åka hem för att hämta en massa saker som behövs plus inhandla en del alkohol till oss och våra lägenhetskompisar.
På söndag far vi hem igen!
Ciao.
Norway.
I fredags kom vi till älskade Norge. Bilen vi tittade på kvällen innan blev för övrigt våran. Woho! Våran lilla pärla.
Våran chef mötte upp oss och visade oss vart arbetslägenheten var. Där fanns redan en av våra blivande arbetskompisar. Riktigt trevlig pojke!
Dagen efter roade vi oss med att kolla runt lite hur staden ser ut här i Tönsberg. Älskar staden, så himla mysig. När kvällen närmade sig bestämde sig jag och Emil (jobbarkompisen) att vi skulle dela på 10 mellanöl. Vad betalade vi för dom? 230 norska kr! Så jäkla sjukt. Första och sista gången vi köper öl här i Norge vill jag lova.
När vi sen kom hem laddade vi upp med en härlig skräckfilm - rec. Alla tre satt bokstavligen och skrev som små flickor. Inte långt efter kom två pojkar till som vi skulle börja jobba och bo ihop med. Och dom är ju precis lika underbara som Emil!
Första dagen på jobbet, hur gick det? Så sjuk spännande och intressant! Men oj vad det är mycket att lära sig nu. Mitt huvud har snart överbelastats.
Annars så flyter allt på bra. Är verkligen skitkul att bo ihop med ett gäng, speciellt bra för mig som är så sällskapssjuk.
Nu ska vi mysa vidare. Skriver snart igen.
Stress.
Jag hatar hur oplanerat allt har blivit. Så jäkla tråkigt att det ska bli stress och kaos såhär i sista minuten. Men man har ju bara sig själv att skylla.
Idag håller jag på att försöka packa ner alla saker som vi behöver sen när vi väl fått en lägenhet.
För när vi åker till Norge (som för övrigt är imorgon!) så behöver vi bara ha med oss kläder eftersom vi får bo i en lägenhet via jobbet som vi delar med några andra. Vi har ju tyvärr inte hunnit hitta någon lägenhet, men det är ju svårt när man inte riktigt kan åka på en visning till Norge för att sen åka hem till Sverige igen. Men redan imorgon har vi två stycken visningar!
Ikväll så ska Natta och jag åka till Nyköping och titta på våran eventuellt framtida bil. Ska bli spännande! Och vi är ju väldigt desperata över att få en bil eftersom vi helst vill slippa åka buss och grejer imorgon.
Håll tummarna!
Härlig start på morgonen.
Dagen började med en långpromenad med grannhunden. När vi var mitt på torget här i Trosa så fick vovven för sig att sätta sig ner och vägra gå någonstans. Kändes ju sådär lagom kul. Försökte smidigt dra lite i kopplet utan att det skulle se ut som något slags djurplågeri, men inte hjälpte det. Så jag fick stå där som en idiot i några minuter innan han fick för sig att gå igen.
Vad händer nu då? Jag borde packa. Eller...jag måste packa. Senare i eftermiddag så ska jag åka till sthlm så jag måste nog sätta igång nu innan det blir för sent. Hehe.
Only a few days left.
Vi har fullt upp och det stressar upp mig så sjukt mycket att jag knappt hinner med. Men i slutändan så vet jag att all denna stress kommer vara värt det. Äntligen så försvinner jag från Trosa. Jag behöver komma härifrån ett tag. Och självklart kommer jag hålla bloggen uppdaterad ifrån grannlandet!
Even though it feels like a rollercoaster right now, life will calm down.
När vi kom fram såg man hur alla tanterna damerna hoppade och tjoade omkring och var så spända medan jag själv stod där som en zombie. Fast det gick ju helt okej ändå.
Men nu så sitter jag här. Pappa har inte ens gått upp. Kom igen. Pappa går ALLTID upp före mig. Så detta gör vi nog inte om tror jag.
Nu måste jag bara se till att sysselsätta mig till kl 11, då blir det nämligen ett gympass med min kära vän Nathalie!
When words become useless, just hold her hand.
Idag har dom fått för sig att börja gödsla eller vad tusan det nu heter. Gödsel=skit. Det är väl alla med på?
Visst gör väl inte det något, men just idag (utav ALLA dagar) så ska vinden blåsa hitåt vilket betyder att doften (doften som luktar SKIT) kommer rakt in i huset och på varenda liten gata här i byn (!!).
Kan nog inte räkna med att maten kommer stanna i magen idag.
Kill me now and save me from this pain.
What have i done to deserve this?!?
Don't let yourself be last.
Helgen har varit så underbar. Fick träffa mina flickor Emma och Jessica. Vi åkte på kryssning på fredagen till lördagen. Vi hade det så himla kul och det kändes skönt att få annat att tänka på, att få slappna av och ha lite kul. Vi träffade även ett härligt gäng som vi umgicks med under kvällen.
Nu får vi se vad dagarna har att erbjuda. Enbart positiva saker hoppas jag. Såklart.
She's standing on the line between giving up and seeing how much more she can take.
Inatt lyckades jag inte sova, precis som de tidigare nätterna. Jag blir snart galen.
När kommer jag få en lugn stund? När kan man bara få sitta ner, ta ett djupt andetag och känna att man lever?
Jag orkar inte gråta längre. Tar tårar aldrig slut?
Vår sista dans.
Det känns som att jag är död. Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel? Både och. Men ändå känns allt förjävligt. Jag kan inte andas, gör allting för att försöka få en stund utan tårar i ögonen, utan att försöka gaspa efter luft på gå grund av alla minnen som rullar förbi i mitt huvud. Så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill säga. Men inte ett ord enda rätt ord kommer ur min mun.
Är det verkligen sant? Drömmer jag?
Men nej, det gör jag inte.
Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls.
Helgen har varit underbar, fick umgås med mina fina flickor Isabelle och Emma. Var skönt att få ha lite annat att tänka på och att få komma ifrån denna byhåla. Men nu är jag tillbaka. Igen.
Livet är orättvist.
Verkligheten har hunnit ikapp en nu. Och jag tycker inte om det.
Men när jag kom tillbaka hit så förändrades ändå allt. Hela min värld vändes upp och ned. Klumpen i magen blir större och större för varje dag som går, jag gör mitt bästa för att hålla tillbaka tårarna. Men det är svårt. Det är svårt att le när man mår som man gör.
När man ser alla lyckliga människor på stan så blir man arg. Varför kan dom gå runt och skratta? Varför är det dom och inte jag?
Jag är förvirrad. Jag har mycket att tänka på vilket får mig att må ännu sämre. Jag hoppas alla dessa frågetecken snart försvinner.
