Nu handlar det bara om mig.
Jag har hela tiden varit så naiv, så blind. Att jag inte såg det? Hur kunde jag missa?
Han är helt enkelt en otroligt bra lögnare och jag föll för det falska spelet.
Han är helt enkelt en otroligt bra lögnare och jag föll för det falska spelet.
Men han kan inte dra mig ner under jorden. Nej. Han har snarare bara burit mig högt, högt upp.
Det är nu jag ska leva på riktigt. Leva efter mina behov.
Det finns ingen som kan förstöra det för mig.
Ont!
Igår var jag och solade solarium. Det skulle jag inte ha gjort. Brände min rumpa ganska så rejält - och det fick jag veta klockan 03.30 imorse.
Då jäklar började det svida, klia och sticka på min rumpa så mycket att jag var nära på att misshandla just den kroppsdelen på mig själv.
Men självklart är jag ju en väldigt lugn kvinna så jag låg och vred och vände mig smidigt cirka 234897239871 gånger i hopp om att Stian inte skulle vakna (vilket han senare sa att han hade gjort. Big time.)
Till slut fick jag ett utbrott så jag flög upp ur sängen och satte mig framför tvn i hopp om att det skulle göra mindre ont då - men ikke.
Till slut gick jag och la mig igen. Somnade runt 05.50. När ringde Stians klocka? Klockan 06.00. Ja men då var man tillbaka där man började.
Men jag fick färg på hela kroppen då. Och lite fräknar. Totally worth it.
Suprised.
Idag har det varit klarblå himmel hela dagen.
Men helt plötsligt hörde jag världens dån. Tittar ut och vad ser jag?
Nästan en svart himmel som är påväg hit. Kul. Verkligen.
Galna Isabelle är tillbaks.
Sömngångaren är tillbaks!
De senaste nätterna har jag...
• Inte vetat vart jag är. Det är svart. Jag ser ingenting. Jag förstår ingenting. Jag hör en man ligga och snarka bredvid mig (inte vet ju jag att det är Stian). Jag får panik och går upp ur sängen. Förstår då att jag går i sömnen. Skäms. Går och lägger mig igen.
• Fått för mig att någon kastat ett täcke på mig som var fullt av insekter (don't even ask). Satte mig upp. Fick panik. Visste inte om jag skulle hoppa ur sängen eller sitta kvar. Stian vaknar och frågar vad jag gör. "Tyst!" säger jag till honom. "Känner" en spindel krypa på min arm. Får ännu mer panik. Flyger upp ur sängen. Tänder taklampan. Vaknar. Skäms. Går och lägger mig igen.
• Fått för mig att jag är på jobbet. Får helt noja över att jag ligger och sover när jag ska jobba. Sätter mig upp och försöker hitta saker som behövs för att göra mitt arbete. Hittar ingenting. Blir jätteorolig och förvirrad. Ger till slut upp och lägger mig igen
.
Sen händer oftast detta några gånger under samma natt.
Underbart. Varför sova när man kan göra onormala saker i sömnen liksom?
Keep life beautiful.
Idag började alltså den andra veckan på jobbet. Love it so far.
Imorse fick jag skynda mig till jobbet för att hoppa in och jobba dag-passet istället för
kvälls-passet på grund av brist på personal, och imorgon blir det dubbelpass.
Men en gladare Isabelle är det nog svårt att hitta.
Monday.
Första riktiga dagen på nya jobbet idag.
Mitt huvud är sådär lagom slut efter allt som man skulle komma ihåg, mina kinder gör ont efter alla leenden man har gett folk och jag har extra ont i mina fötter efter att ha stått upp 6 timmar i sträck med ett par skor som verkligen inte är gjorda för att stå så länge med.
Men oj så kul jag har haft det. Imorgon är det dags igen!
Mitt huvud är sådär lagom slut efter allt som man skulle komma ihåg, mina kinder gör ont efter alla leenden man har gett folk och jag har extra ont i mina fötter efter att ha stått upp 6 timmar i sträck med ett par skor som verkligen inte är gjorda för att stå så länge med.
Men oj så kul jag har haft det. Imorgon är det dags igen!
