Being able to call you mine makes me smile.
Idag var det andra gången jag fick prova på städjobb. Det är mycket roligare än vad man tror! Man kan gå runt och vara i sin egna lilla värld samtidigt som man får jobbet sitt gjort, har även haft musik i öronen vilket gjort allt mycket roligare och fått tiden att gå fortare.
Annars då? Jag svävar runt på rosa moln. Jag är kär. Jag har världens finaste pojkvän. Kommer nog bli svårt att sluta tjata om det framöver.
Är ju helt galet kär egentligen.
It's what you do to me.
han är ju den finaste som finns.
Resten av kvällen blev massa mys framför film efter film. Jag lyckades för första gången hålla mig vaken när jag låg i hans famn. Kvällen tog sen slut alldeles för fort och innan jag visste ordet av det var det morgon och dags att åka iväg.
Jag saknar honom redan.
Sjuk.
Om ni bara kunde visste hur mycket jag torterades inatt! Sov i kanske 3-4 timmar totalt, de resterande timmarna låg jag mest och gaspade efter luft.
Så idag knaprar jag piller samt tycker synd om mig och hur jag inte kan få lägga mig ner och vila eftersom att trycket i huvudet och näsan blir tio gånger värre än vanligt.
Vad har vi fått ut av detta då? Inte så mycket mer än att det är jättesynd om mig.
Så om ni ursäktar, nu ska jag stoppa in papper i min näsa så jag slipper snyta mig hela tiden, min näsa lever sitt egna liv at the moment.
Don't ever let fear hold you back.
Hur många timmar sov jag inatt? TOLV. 12 långa timmar, men imorse när klockan ringde 06 (då kan ni ju räkna ut när jag somnade igår! Får skylla på att jag var på en barnehage, och det tar på krafterna) kände jag mig som en zombie. Kom knappt upp ur sängen.
I väntan på att chefen förhoppningsvis skulle höra av sig angående jobb idag följde jag med Nathalie som skulle åka till en barnehage någonstans ute i skogen för då kunde även jag ta bilen hem sen.
Det blev en resa utan dess like.
Nathalie körde, och enligt henne var lamporna på bilen trasiga så hon kunde bara köra med helljuset på, vilket såklart resulterade i att i stort sätt alla bilar bländade oss tillbaka i aggression. Jag visste att det inte kunde vara något fel på lysena, men Nathalie var övertygad om det så det var bara att hålla med.
Sen yrade vi runt, runt, runt tills vi efter ca 1 timme hittade barnehagen (egentligen skulle det ta 30 min att ta sig dit. Kanske är dags att införskaffa oss en gps?)
Vi sa hej då, jag satte mig i förarsätet, startade bilen, fixade lamporna - genom att enkelt stänga av helljuset. In your face Nathalie! Kommer bli kul att få förklara det för henne senare idag.
Nu sitter jag här, ingen chef har hört av sig, så får väl se till att göra någon nytta i hemmet istället. 
Allt detta tjat om hur jag mår.
Under en lång period mådde jag inte bra. Det var mycket problem i mitt liv och mitt självförtroende var på botten. Jag ville bara gömma mig och skämdes över hur jag levde mitt liv. Det var många gånger som jag grät över hur misslyckat allt kändes.
Många sa till mig hur hur enkelt det var att ta sig ur det, och dom hade säkert rätt. Men i det tillståndet jag var i klarade jag det bara inte och det fick mig knappast att må bättre.
Sen kom jag hit. Bara tanken av att jag är här får mig att börja le. Jag har varit här i ca 4 månader och jag kan säkert säga att det här är den bästa tiden i mitt liv - någonsin.
Jag har fått möjlighet att lämna min barndomsstad, lämna alla hemska (och fina) minnen och perioder bakom mig för att börja med en ny vardag, och nästan vad man kan kalla ett nytt liv.
Under dessa 4 månader har jag fått så mycket erfarenhet, lärt mig att tycka om mig själv, har fått nya vänner för livet och som pricken över i:et får jag varje dag höra mitt favoritspråk. (som såklart är norska. Vad annars?)
Självklart är alla mina vänner där hemma saknade. Men jag hoppas att alla ni vet att jag tänker på er ofta, att jag saknar er så mycket så det gör ont. Men jag finns fortfarande här för er i ur och skur, och jag hoppas så innerligt att ni kommer komma och hälsa på mig här i Sveriges grannland, i min nya vardag.
Jag har så mycket som jag vill visa er och berätta. Dörren står alltid öppen för er.
Ni vet vilka ni är.
Lördag.
Så blev det lördag. Var uppe tidigt imorse för jag skulle ut och göra lite ärenden på stan. Självklart ligger sjusovarna N och J och sover nu, och jag skulle tippa på att dom inte kommer att vakna förrän klockan är närmare 14-15.
Så jag håller på att fixa och dona lite här hemma i min ensamhet.
Lite senare idag kommer jag åka iväg till Sandefjord som det heter. Där blir det eventuellt utgång men garanterat massa mys. Can't wait!
I am happy now, because i don't have any reason not to be.
Hei!
Nu var det väldigt länge sedan jag senast skrev här. Har fått lite förfrågningar om att börja skriva här igen, så man kan ju göra ett försök. Blir bara glad ifall folk är intresserade av vad som händer mig här i Norge :)
Kan börja med att säga att jag inte längre jobbar på Securitas Direct. Jag har istället blivit anställd på Manpower som det heter. Det fungerar så att jag blir kontaktad när det finns olika arbetsplatser som behöver en vikarie, mestadels kommer det att vara barnehagar (dagis). Har redan fått jobba lite på en barnehage och det var hur mysigt som helst.
Jag bor fortfarande tillsammans med Nathalie och Jonas i våran fina lägenhet. Trivs jättebra i den! Älskar att den ligger så centralt, gåavstånd till allt.
Så man kan säga att allt flyter på riktigt bra. Jag har nog aldrig varit så lycklig och mått så bra som jag gör nu. För första gången på länge gör jag någonting för mig, ser till att jag mår bra.
Det här får räcka så länge, så ska jag se till att skriva snart igen.
Take care!
