Bad day.

Trosayran har vi i min lilla stad den här helgen. Det innebär att man ska vara ute i hamnen och träffa massa folk och ha det kul.
Men varför vill inte jag det för? Jag vill mycket hellre sitta hemma i soffan framför tvn hela kvällen. Är inte på humör någonstans. Men jag har redan planer med kompisar som jag inte kan avboka. Så ut på stan måste jag. Hoppas verkligen humöret blir bättre. För just nu har jag bara värsta klumpen i magen och jag skulle ärligt talat bara kunna slänga mig ner på golvet och börja skrika och gråta som en 2 åring.

Saknar min pojkvän så mycket att det gör ont nu också. Jag behöver hans kramar.
Fick förresten reda på att vi inte kommer hinna ses imorn i alla fall. Great. Då ses vi inte förrän om 11 dagar. Så jävla kul. Verkligen.

There's always something.

Vaknade för någon timme sen. Har hunnit hälla i mig några koppar kaffe vilket inte slutade så bra. Sitter och skakar atm. Att jag aldrig lär mig. Får väl proppa i mig en macka.

Snart tänkte jag sätta igång med att tvätta lite fönster, bära upp en massa kartonger till vinden och fixa lite tvätt kanske. Måste nästan lägga mig ute i solen en stund också. Underbart väder ju. Som det varit de senaste två veckorna. Typ.

Later.


You're the best thing i never knew i needed.

De senaste dagarna har jag svettats, storstädat och möblerat om mitt rum, svettats, åkt i en bil utan ac till Stockholm, svettats lite till, svalkat mig i havet och en pool, svettast mer, legat och vridit och vänt mig i sängen om natten på grund av värmen... nämnde jag att jag har svettats förresten?

Pratat och smsat med pojken har jag hunnit göra en del också. Herregud vad han är saknad. Det är så jobbigt att vara ifrån honom. Men vi kommer i alla fall hinna ses i kanske 30 min på lördag kväll. Man får vara glad för det lilla man får. Herregud vad jag ska krama och pussa på honom då.

Nu tänkte jag sätta mig cirkus 10 cm ifrån en fläkt så jag inte dör i den här värmen. Perfekt att det är 45 grader i Turkland nu också. Jag kommer ju trivas som fisken i vattnet där borta. Eller inte.


U.n.d.e.r.b.a.r.t

Vet ni vad? Det är så sjukt underbart att nästan aldrig sitta vid datorn längre! Jag har äntligen ett liv igen! Istället för att sitta här träffar jag mina underbara vänner, min underbara pojkvän, mina underbara föräldrar och bara har det underbart.
Fast i lördags åkte min baby iväg till turkland och kommer inte hem förrän på lördagkväll. And the worst part about that is att just den dagen då han kommer hem, ja då ska jag iväg till turkland istället. Men om vi har tur hinner vi träffas en snabbis innan jag sticker iväg. För sen kommer jag vara borta i 10 dagar. Kommer bli katastrof om jag inte får se honom på typ 2,5 vecka. Usch.

Nej nu blir det städning med mami! Har fortfarande en massa grejer i lådor och ingenting är riktigt som det ska i mina rum..


Då ska vi se.

Fredag: Sista dagen på barnehagen. Jag grät floder. Bilresan hem blev en tur i sig. Lyckades bråka med mami redan efter 2 timmar tillsammans. Känns som att det här med att bo hemma igen kommer bli en succé. Klockan 00 kom vi hem igen och då kom sötaste Adde och välkomnade mig hem. Fick sen somna bredvid honom också.

Lördag: Det blev sjön med massa bra människor. Jag blev en aning röd och kvällen slutade med att jag och Emmpo drog ut i lilla Trosan och levde loppan. Kvällen avslutades än en gång bredvid den bästa.

Söndag: Det blev sol och bad med Adde och två till. Kvällen avslutades bredvid den bästa.

Måndag: Dagen spenderades med Emmpo. Vi åkte till Stälje där vi självklart åt på donken. Like old times. Satt fint må jag säga. Kvällen slutade hos den bästa.

Tisdag: Fick träffa min älskade Emma igen! Det blev shopping i Stälje, hemfärd till Trosan, pimpla vin och äta god mat. Me like. Alot.

Som ni märker har mina senaste dagar varit helt underbara. Och lite fullbokade. Men jag mår bra och jag har numera världens finaste pojkvän. Lyckligaste tjejen i världen har ni här.

RSS 2.0